Dag 11 – 144 sidor

144 sidor lästa idag – 1746 kvar.

Eller sjunk i havet – David Mohseni (Novellix)
Baksidestext: Vi är tjugofem. Hälften satte sig i båten. Nu finns det ingen mer plats. Vi sätter oss på varandra. Vi är så många att båten knappt syns. Det är första gången i mitt liv som jag sitter i en båt och det är första gången jag ser så mycket vatten. Vi är en sandkornsö i ett jättestort hav. Jag kan inte simma ens tio centimeter.

Kyssen – Merethe Lindstrøm (Novellix)
Baksidestext: Hon fråga om det var jag som hade ringt om katterna. De är här inne, sa hon. Först blev jag bara stående, tittande. Det är länge sedan, tänkte jag. Med det var här. Det fanns ingenting jag kunde säga eller förklara just då, så jag följde efter henne in.

Solsting – Tessa Hadley (Novellix)
Baksidestext: Rachel tänker att hon inte kommer att kunna somna, uppslukad som hon är av det betydelsefulla som skett i hennes liv i dag. Hon tänker att hon inte kommer att fullfölja det här med Kieran, inte nu, inte den här gången. Men det förtar inte den euforiska känslan som kommer av vetskapen om att han vill ha henne, vetskapen om att han följt efter henne hit. Det får henne att känna det som om det fanns en fantastisk flod av hemliga möjligheter som flödade genom världen, riklig nog för att räcka till alla. Hon känner att hon från och med nu kommer att kunna sänka händerna i den floden och ta det som tillhör henne så fort hon känner för det.

Kanske är det så att man redan lever sin dröm, att man har allt det där man önskade sig. Och kanske ställer man sig då frågan: Var detta allt? Vad händer den dagen? Kanske letar sig något annat in – någon annan – och kanske att drömmarna i en väcks på nytt.

En familjemiddag – Kazuo Ishiguro (Novellix)
Baksidestext: Ensamhet och besvikelse och ett nervkittlande, underliggande hot präglar denna historia, där en ung man återvänder till sitt barndomshem i Japan efter att ha varit bosatt i Amerika. Modern är död, förgiftad av fugufisk som är dödlig om den inte hanteras korrekt när den tillreds. Kvar i familjen finns den stränge fadern och den yngre systern. De tre samlas runt bordet för att äta en gemensam måltid som fadern har lagat till. Det är fisk i grytan.

”Far har blivit riktigt duktig i köket sedan han tvingades klara sig själv”, sa Kikuko och skrattade. Han vände sig om och tittade kyligt på min syster.
”Knappast något jag är stolt över”, sa han. Kom hit och hjälp till, Kikuko.
Först rörde min syster sig inte ur fläcken. Sedan gick hon och satte på sig ett förkläde som hängde på ett skåp.
”Det är bara grönsakerna kvar att koka nu”, sa han till henne. ”Det andra behöver bara tittas till. Sedan höjde han blicken och såg underligt på mig i några sekunder.”

Gläntan – Stina Jackson (Novellix)
Baksidestext: Det fanns en glänta som jag delade med de vilda djuren. De brukade lämna sina skatter där. En bländvit rådjurskrona som jag varsamt lyfte och vilade mot min egen hjässa. Ett himmelsblått fågelägg som jag bäddade ner i mossan och sjöng godnattvisor för. En kull av harungar som ­betraktade mig en lång stund utan att blinka innan de jagade iväg genom ljungen. Det fanns inga stigar som ledde till gläntan, man måste följa de hemliga tecknen, granarna som först växte allt tätare och sedan började riva och slå efter en ­ innan de plötsligt gav vika och släppte in himlen och ljuset. Det var i gläntan jag hittade Lenni.

Sommaren 1994, hettan dallrar i luften. En flicka rör sig i gränslandet mellan barn och tonåring. Hon längtar bort och skogen blir den magiska plats dit de vuxna inte går – en plats där allt kan hända. Och i en glänta möter hon Lenni, en ung man med en blick som plötsligt kan mörkna. Han är uppenbarligen på flykt från något men vill inte berätta vad och en oviss bekantskap tar sin början under de ljusa sommarnätterna.

Dag 10 – 312 sidor

312 sidor lästa idag – 1890 kvar.

Den nya skolan – Ivar Lo-Johansson (Novellix)
Baksidestext: Med skärpa skildrar Ivar Lo-Johansson förändringen som sker inom den statarpojke – nyss en hunsad skolelev – som plötsligt utropas till den lokala lantbrukarfackföreningens ordförande. Samtidigt är Den nya skolan en betraktelse av ett skifte i samhället, ett skifte där de gamla invanda mönstren tvingas ge plats för nya tankar och strömningar.

Holger gick bävande upp mot katedern, började. Snart satt han där som berusad. För första gången i sitt liv hade han av en samlad menighet fått sin myndighetsförklaring. Efter detta skulle hela hans liv komma att te sig annorlunda. Här uppifrån såg han framför sig statarna, bland dem sin egen far. Själv var han den utsedde ledaren.

Gömslet – Gabrielle Filteau-Chiba (EditionsJ)
Baksidestext: Det fanns inga ord som var lika färgsprakande och gränslösa. Färgspelet denna klarvakna natt tände ett nytt bubblande hopp inom mig, mer löftesrikt än alla älskare i världen. För varje dag som gick blev vintern mildare, ljusare och allt rikare på insikter om sånt som är viktigt i livet.    

Anouk har fått nog av stadslivets förkonstling och lämnar sin lägenhet i Montreal för att flytta in i en övergiven stuga i Kamouraska, den nordliga trakt där vitvalarna föds. Det är mitt i vintern, snön ligger djup och det tar tid innan hon lär sig hur man bäst överlever utan el och bekvämligheter i vildmarken. Att vara självförsörjande i 40 minusgrader är ett ständigt pågående äventyr, ett galet vågspel, men också en inre resa. Anouk lär känna sig själv, hon börjar skriva. Men ensamheten blir utmanad av ett oväntat möte. 

Gömslet är en roman om att sakta ner tiden, att våga leva sina drömmar, om läsandet och skrivandet.  

Berättelsen om två hundar – Doris Lessing (Novellix)
Baksidestext: Doris Lessing (1919-2013) växte upp i Zimbabwe där hennes romandebut Gräset sjunger utspelar sig. […] Denna novell handlar om två av hennes barndoms hundar som levde under tuffa villkor i Zimbabwe.

Till rum nitton – Doris Lessing (Novellix)
Baksidestext: Då vände han långsamt sina blå ögon mot henne, och hon såg just det hon hade fruktat: Tvivel. Misstro. Och rädsla. En stirrande blå blick av misstro från en främling som var hennes man, som stod henne lika nära som hennes egen andedräkt.

De blindas rike – H.G. Wells (Novellix)
Baksidestext: De började ropa. Pedro tog täten och fattade Núñez hand för att leda honom till husen, men denne drog snabbt tillbaka handen.
“Jag kan se”, sa han.
“Se?” sa Correa.
“Ja, se”, svarade Núñez och när han vände sig mot Correa råkade han snava på Pedros ämbar.
“Hans sinnen är ännu outvecklade”, sa den tredje blinde mannen. “Han snavar och talar obegripliga ord. Ta honom vid handen.”
“Som ni vill”, sa Núñez och de började leda honom, varvid han knappt kunde hålla sig för skratt. De visste tydligen ingenting om vad det innebar att kunna se. Nåväl, förr eller senare skulle han nog lära dem.

Det sällsamma fallet Benjamin Button – F. Scott Fitzgerald (Novellix)
Baksidestext: Är det du som är min far? Mr Button och sköterskan ryckte till av förskräckelse. För om du är min far, fortsatte gamlingen i gnatig ton, så skulle jag önska att du tog mig härifrån eller åtminstone kunde be dem ordna fram en bekväm gungstol. Men för Guds skull, vem är du och var kom du ifrån? utbrast mr Button hetsigt. Jag kan inte säga exakt vem jag är eftersom jag föddes för bara några timmar sedan men mitt efternamn är tveklöst Button.

Jag har sett filmen ett antal gånger så jag kände ju igen grundhistorien, men hade egentligen ingen aning om att det ”bara” var en novell. Hade jag inte sett filmen först tror jag att boken varit svårare att ta till sig.

Dag 9 – 314 sidor

314 sidor lästa idag, 2202 kvar att läsa.

En gata i Paris och dess invånare – Honoré de Balzac (Novellix)
Baksidestext: Honoré de Balzac är onekligen en av de största parisskildrarna. Här tecknas bilden av ett Paris som ännu inte ritats om och försetts med sina namnkunniga boulevarder och avenyer, som ännu inte fått sin förhärskande rätlinjighet. Nej, i den här charmerande historien möter vi istället ett Paris med slingrande gator och krokiga gränder, och får följa en virrig vetenskapsman, hans barska hemhjälp – och hans fru, som tycks bära på en hemlighet.

Denna port i mörkgrön panel där skatteindrivaren ännu inte målat ett nummer; denna mur längs vilken brännässlor och allsköns luggiga rankor frodas, denna hjulfårade gata, de övriga grå murarna fulla av sprickor och krönta av grönska – allt harmonierar med den tystnad som härskar i Luxembourg, i karmelitklostret, i trädgårdarna vid Rue de Fleurus.
Om ni kom dit skulle ni säkert säga: Undrar vem som bor här?
Vem? Det ska ni strax få se.

Livet enligt Fikry – Gabrielle Zevin (Forum)
Baksidestext: Livet har inte blivit som Fikry hade tänkt sig. Hans fru har dött, hans bokhandel går sämre än någonsin och dessutom har någon stulit hans mest sällsynta och värdefulla bok. Men inte ens att läsa ger honom längre någon glädje. Vresig och sur bemöter han de få personer som vågar sig in i butiken på Alice Island. Tills han en dag får en udda leverans som vänder upp och ner på tillvaron. Något som ger honom en ny livsuppgift, får honom att öppna sig för kärleken och hitta tillbaka till litteraturens kraft. En rolig, bitsk och tänkvärd berättelse om att få en andra chans, om passion för böcker och passion mellan människor.

Jag gillar böcker om bokhandlar och den här läste gubbsen i Olofs bokcirkel tidigare i höstas så tänkte jag ge den en chans. Utan att veta vad de faktiskt tyckte om den, så blev jag positivt överraskad, det kändes inte riktigt som en bok som en man på 80+ skulle välja att läsa. Det kanske låter lite fördomsfullt, men kom ihåg att jag ser vad de brukar välja annars 😉

Ella gör sig fri – Karin Boye (Novellix)
Baksidestext: Han såg upp och nickade, då hon kom in. I själva verket skulle det gjort henne detsamma, i vilket tillstånd hon funnit honom. Det som skulle sägas, det måste sägas.

Biltur

Egentligen tycker jag det är ganska tråkigt att åka till kyrkogården i Deje, inte ljuständandet i sig, men vägen dit – och hem – är ganska tråkig. Och lång. Brukar visserligen kunna roa mig med virkning, men idag var solen lite besvärlig och jag hade huvudvärk så det var jobbigt. Stenen skulle behöva sig en tvätt, men det får bli en senare fråga.

Stannade till vid biblioteket och lånade toaletten på vägen hem. Eller jag var aldrig inne på själva biblioteket, bara i ”rasthallen”. Snygg byggnad.

Solnedgång i närheten av Anneberg.

Solnedgång strax före Broby.

Dag 8 – 350 sidor

350 sidor lästa idag, 2516 sidor kvar.

Kugghjul – Ryūnosuke Akutagawa (Novellix)
Baksidestext: Ryunosuke Akutagawa, ”den japanske novellens fader”, har varit en stor inspirationskälla för många japanska författare, däribland Haruki Murakami. Akutagawa tog livet av sig 1927, endast 35 år gammal, med avskedsorden ”utsuddad oro”. Den oro han plågades av märks tydligt i denna novell, som han skrev bara dagar före sin död. Kugghjul utspelar sig i och precis utanför Tokyo, och här möter vi allt från japanska mytologiska djur till självaste Strindberg. Det är en mardrömslik historia och den första av Akutagawa någonsin som kommer ut på svenska. ”Jag vände blicken högt upp mot himlen i ett försök att i stället tänka på hur liten jorden var och följaktligen hur liten jag själv var bland ljusen från alla de otaliga stjärnorna. Men himlen som varit klar under dagen täcktes nu helt av moln. Plötsligt fick jag en känsla av att något var fientligt inställt mot mig, så jag bestämde mig för att söka min tillflykt till ett kafé på andra sidan om spårvagnsspåret.”

Författarinnan – Christine Falkenland (Wahlström & Widstrand)
Baksidestext: Författarinnan Yvonne tillbringar en stipendievistelse i ett stort hus omgivet av rosor – och regler. Det är länge sedan hon skrev en bok, ännu längre sedan hon umgicks med andra författare. I huset finns också debutanten Rebecka, ung, beundrad och frimodig. Yvonne dras till henne och speglar sig i henne, men samhörigheten skuggas av avund. Yvonne har svårt att urskilja sin egen röst. Andras ord tränger in i hennes texter. Allt tycks glida henne ur händerna: både attraktionskraften och författarskapet. Författarinnan är ett psykologiskt kammarspel om makt, spegling och skrivandets pris – där alla vill bli lästa, men ingen avslöjad.

Marcelle – Simone de Beauvoir (Novellix)
Baksidestext: Jag är inte som de andra, tänkte hon passionerat. Hon steg upp, öppnade jalusierna och gick ut på balkongen. Den lila himlen bredde ut sig över Paris som ett krokusfält och den underbara natten fick Marcelles hjärta att slå fortare. Hon tänkte på Madame de Staël, George Eliot och Anna de Noailles. Det var då hennes fantastiska öde plötsligt uppenbarade sig för henne. Jag ska dela livet med ett geni, mumlade hon hänfört.

Solros

Kommer inte ihåg när jag pusslade senast. Lite tråkigt egentligen, att jag inte har gjort det oftare, eftersom jag tycker att det är väldigt roligt.

Just det här pusslet var dock inte så väldigt roligt. Jag gillar verkligen inte bitar med märkliga former, även om det till viss del är förståeligt i det här fallet. Svårt att göra ett icke-rektangulärt pussel med enbart klassiska pusselbitar. Men ändå. Att bilden som var med i kartongen hade helt fel nyans gjorde inte saken lättare.

Fast förbaskat snyggt ändå, det måste sägas. Hade nog tänkt att jag skulle montera och sätta upp någonstans – kanske på jobbet? – men insåg att det inte kommer att hända inom en snar framtid och jag tänker definitivt inte lägga pusslet en gång till för att montera längre fram. Såå, jag bestämde mig för att plocka isär det och efter ett inlägg på facebook så har jag nu gett bort det till en kollega som kommer att få det när hon kommer tillbaka till jobbet om en dryg vecka. Hon blev jätteglad och jag blev minst lika glad att det inte behöver ta upp plats här längre. (Tanken är att jag ska börja rensa ur här hemma, men det får bli ett annat inlägg.)

Dag 7 – 328 sidor

328 sidor lästa idag, 2866 kvar.

Mammalia – Ulrika Kärnborg (Novellix)
Baksidestext: Där kunde det ha tagit slut. ”Än sedan”, tänkte jag. ”Än sedan”. Jag kände mig tydligen inte särskilt berörd. Det gick ett par veckor utan något livstecken från Mona. En eftermiddag, strax efter redaktionsmötet på tidningen, ringde hon plötsligt igen. ”Hej”, sade hon, som vanligt utan att presentera sig. ”Har du saknat mig?”

Kitchen – Banana Yoshimoto (Tranan)
Baksidestext: Den föräldralösa Mikage står alldeles ensam i världen efter att hennes mormor dött. Inför begravningen får hon hjälp av den jämnårige Yuichi, som arbetar i mormoderns favoritblomsterbutik. Helt oväntat föreslår han att Mikage ska bo med honom och hans mamma Eriko, en transkvinna som driver nattklubb i Tokyo. Tveksam tackar hon ja och flyttar in på en soffa i deras kök rummet hon älskar mest i alla hem. Och samtidigt som den nya familjen tar form byggs en vacker och stämningsfull berättelse upp, ständigt med ett kök i närheten. Tills nya tragedier en dag står för dörren. Den japanska kultklassikern Kitchen från 1988 finner ständigt nya läsare världen över. Här presenteras den tillsammans med systernovellen Moonlight Shadow – två eleganta berättelser om kärlek och förlust vars skenbara enkelhet är ett konstgrepp av en mycket speciell författare.

För den som undrar så heter författaren egentligen Mahoko Yoshimoto, men hon tog pseudonymen Banana för att hon älskar bananblommor. En anledning så god som någon kan man tycka.

Den sista vägen – Rachel Korn (novellix)
Baksidestext: En höstdag 1942 tvingar den tyska ockupationsmakten alla judiska familjer i ett galizianskt getto att välja ut en familjemedlem till deportation. Väljer man inte ut en, måste alla gå. I Den sista vägen tvingar ett grymt ultimatum människan att begrunda en av existensens svåraste frågor: Vems liv är värt mest? De tittade på varandra, vem av dem skulle gå, gå dit, varifrån man aldrig återvände? Var och en genomfors av en plötslig känsla av främlingskap. Den ene såg redan den andre som offer. Den ene såg redan sin rival i den andre. Och vem skulle man välja ut, och vem skulle välja? Med vilket mått skulle man mäta, med vilken våg skulle man väga för att kunna bestämma vem som skulle behöva dö redan nu, och vem som förtjänade att fortsätta leva ännu ett tag?

Skulle du offra dig för att din familj skulle få leva eller skulle du hellre låta hela familjen dö inklusive dig själv? Självklart skulle du offra dig om du fick frågan en solig sommardag. Men hur skulle du känna om det verkligen gäller? På knappt 15 sidor ställs alltihop på sin spets.

Nattsidan – Joyce Carol Oates (Novellix)
Baksidestext: Även om Fru A. hade informerat oss i förväg om att vi inte skulle få bevittna några fysiska fenomen syntes ibland ljus som glimrade till i det släckta rummet, som de svagt pulserande ljus som eldflugor åstadkommer, och både Perry Moore och jag själv kände ekbordet vibrera under våra fingrar.

Du och jag mot världen – Zulmir Becevic (Novellix)
Baksidestext: Du hade bestämt dig för att plugga svenska hårdare än hårt för att inom en snar framtid bli färdig med brevet som du redan första dagen hade börjat skriva till Sveriges president. Du tänkte att ”Hej mister president” behövde kompletterad med information om pappa och dig, och om varför mamma och du hade kommit till Sverige, och kanske ett personligt löfte till presidenten om högsta betyg i alla ämnen. Det enda han behövde göra i utbyte var att få pappa att komma till dig.

Blomman – Suzanne Brøgger (Novellix)
Baksidestext: Jag vände om. Under en tyngd av bly. Jag smög bort längs trädgårdsgången och hela kroppen skakade av gråt därför att allt såg så omöjligt ut. Över att man inte ens kan säga något med blommor. Jag snyftade över omgivningens makt och hatade mig själv för det svek jag hånar alla andra för. Att inte kunna erkänna sig själv. Att inte kunna stiga in i en hiss, gå nerför en gång eller två och ge en blomma till en man som man älskar. Säg det med blommor! Så enkelt det kan vara, men ändå så svårt. För vad säger egentligen en kvinna när hon ger en blomma till en man? Till en man som inte alls vill ha någon växt utan själva kvinnan, fast i reviderad utgåva, med lämpliga strykningar på olämpliga ställen. Är det inte en direkt förolämpning? Men om man inte ens kan säga det med blommor, kan man säga det överhuvudtaget då?
Den inre kamp mellan egna ideal och samhällets förväntningar som beskrivs i Suzanne Brøggers novell från 1975 kunde lika gärna ha utspelats idag.

Promenad

När maken frågar om vi ska ut och gå, med förhoppningen att jag ska säga nej, så är det extra roligt att säga ja. Jag föreslog att vi skulle gå till Ica för att köpa rödbetssallad eftersom han tyckte det var synd att vi glömde det när vi veckohandlade på förmiddagen. Förslaget togs väl emot lite sådär eftersom vi redan börjat gå åt andra hållet, men så fick det bli. Passade på att köpa lite snacks, eftersom vi hade glömt det också när vi var på maxi.

Dag 6 – 293 sidor

Idag blev det bara en enda bok läst, men å andra sidan var den på 293 sidor. 3194 sidor kvar att läsa.

Katt på recept – Syou Ishida (Nona)
Baksidestext: På femte våningen i ett gammalt hus i slutet av en gränd ligger Kokorokliniken, en mottagning för vilsna själar. Vägen dit är bara öppen för dem som verkligen behöver hjälp. Den mystiska kliniken erbjuder en särskild behandling: de skriver ut katter på recept. Patienterna blir oftast förvånade, men om de följer receptet så genomgår de omvälvande förändringar i livet vägledda av de lekfulla, empatiska och ibland något utmanande katterna.