Hade skrivit upp den här boken på min TBR-lista, men hade inte tänkt läsa den just nu. Men så dök den upp i hanteringen på jobbet idag och då tänkte jag ”tja varför inte” och lånade med den hem.
Boken har ett ovanligt upplägg i och med att det i första kapitlet berättas om den kronologiskt senaste händelsen, varje efterföljande kapitel hoppar tillbaka i tiden och rör sig framåt för att sluta där föregående kapitel börjar. Jag tycker att det ger en dimension till boken som inte skulle finnas om den berättades rakt kronologiskt, storyn känns lite för tunn för att funka ”i rätt ordning”, men på det här sättet blir det ett djup. Eller som en lök… IYKYK
Om boken: ”Hon kastade en kort blick över axeln mot natten utan att sänka kniven. Fåglarna hade tystnat med mörkrets inbrott men hon tyckte sig ännu höra ljudet av deras kaotiska vingslag och tusentals pickande näbbar. Hon lyste in i skjulet igen. Sedan sträckte hon ut handen mot pojken.”
En kvinna vandrar genom ett ödelagt landskap i en nära framtid tillsammans med andra överlevande efter en namnlös katastrof. Hon måste ta sig till någon hon älskar men hindras från att komma fram av inre och yttre krafter till synes bortom hennes kontroll. På vägen möter hon två barn, som hon binds till som av osynliga trådar. Tillsammans har de att överleva i en allt mer mardrömslik och ombytlig terräng.
Hanna Nordenhöks nya bok är en roman om sorg och mänskliga prövningar, men samtidigt en bländande vacker skildring av kärlek och hemhörighet i en yttersta tid.
Titel: Det underjordiska biblioteket
Författare: Hanna Nordenhök
ISBN: 9789146243144
Utgivningsdatum: 2026-08-25
Förlag: Wahlström & Widstrand
Antal sidor: 180