När julen inte ser ut som vanligt så ser inte heller julmaten ut som vanligt. Eller åtminstone inte riktigt som vanligt.
Vi var inte så många i år, så det blev inte heller så många olika saker på julbordet. Främst saknade jag grönkålspajen – som jag hade lovat att fixa i år men glömde bort – och omelett – som mamma skulle ha fixat men inte orkade. Så kan det bli. Maken gjorde i alla fall frestelse och brorsan hade köpt sill.
Godismängden blev inte lika överdriven som vanligt heller, men egentligen alldeles för mycket med tanke på pappa I:s höga blodsockernivåer. Förhoppningsvis låter han bli att äta för mycket.
Molnen skingrades och solen kom fram en stund innan den gick ner.