”Hon hade inte heller räknat med att snön skulle flyga och svaja i alla tänkbara riktningar.”

”men Fiona kunde inte förneka pirret som kastades runt åt alla tänkbara håll i magen.”

”Hennes syster lät henne aldrig radera minnet av den gången…”

”Med en flaska vitt lutad mot ett glas i köket kikade Fiona över de platta ytorna.”

”Mötandes mot dem kände Pauline igen sin granne…”

”…undrade Calle och såg ut att studera Fiona med blicken.”

Seriöst alltså. Nån som är förvånad att jag gav upp att fortsätta läsa? Och detta är bara en bråkdel av alla konstiga formuleringar i de första kapitlen.

(För den som är extra nyfiken så är boken Ingen fläckfri jul av Michelle Adra)