Dag 8 – 350 sidor

350 sidor lästa idag, 2516 sidor kvar.

Kugghjul – Ryūnosuke Akutagawa (Novellix)
Baksidestext: Ryunosuke Akutagawa, ”den japanske novellens fader”, har varit en stor inspirationskälla för många japanska författare, däribland Haruki Murakami. Akutagawa tog livet av sig 1927, endast 35 år gammal, med avskedsorden ”utsuddad oro”. Den oro han plågades av märks tydligt i denna novell, som han skrev bara dagar före sin död. Kugghjul utspelar sig i och precis utanför Tokyo, och här möter vi allt från japanska mytologiska djur till självaste Strindberg. Det är en mardrömslik historia och den första av Akutagawa någonsin som kommer ut på svenska. ”Jag vände blicken högt upp mot himlen i ett försök att i stället tänka på hur liten jorden var och följaktligen hur liten jag själv var bland ljusen från alla de otaliga stjärnorna. Men himlen som varit klar under dagen täcktes nu helt av moln. Plötsligt fick jag en känsla av att något var fientligt inställt mot mig, så jag bestämde mig för att söka min tillflykt till ett kafé på andra sidan om spårvagnsspåret.”

Författarinnan – Christine Falkenland (Wahlström & Widstrand)
Baksidestext: Författarinnan Yvonne tillbringar en stipendievistelse i ett stort hus omgivet av rosor – och regler. Det är länge sedan hon skrev en bok, ännu längre sedan hon umgicks med andra författare. I huset finns också debutanten Rebecka, ung, beundrad och frimodig. Yvonne dras till henne och speglar sig i henne, men samhörigheten skuggas av avund. Yvonne har svårt att urskilja sin egen röst. Andras ord tränger in i hennes texter. Allt tycks glida henne ur händerna: både attraktionskraften och författarskapet. Författarinnan är ett psykologiskt kammarspel om makt, spegling och skrivandets pris – där alla vill bli lästa, men ingen avslöjad.

Marcelle – Simone de Beauvoir (Novellix)
Baksidestext: Jag är inte som de andra, tänkte hon passionerat. Hon steg upp, öppnade jalusierna och gick ut på balkongen. Den lila himlen bredde ut sig över Paris som ett krokusfält och den underbara natten fick Marcelles hjärta att slå fortare. Hon tänkte på Madame de Staël, George Eliot och Anna de Noailles. Det var då hennes fantastiska öde plötsligt uppenbarade sig för henne. Jag ska dela livet med ett geni, mumlade hon hänfört.

Solros

Kommer inte ihåg när jag pusslade senast. Lite tråkigt egentligen, att jag inte har gjort det oftare, eftersom jag tycker att det är väldigt roligt.

Just det här pusslet var dock inte så väldigt roligt. Jag gillar verkligen inte bitar med märkliga former, även om det till viss del är förståeligt i det här fallet. Svårt att göra ett icke-rektangulärt pussel med enbart klassiska pusselbitar. Men ändå. Att bilden som var med i kartongen hade helt fel nyans gjorde inte saken lättare.

Fast förbaskat snyggt ändå, det måste sägas. Hade nog tänkt att jag skulle montera och sätta upp någonstans – kanske på jobbet? – men insåg att det inte kommer att hända inom en snar framtid och jag tänker definitivt inte lägga pusslet en gång till för att montera längre fram. Såå, jag bestämde mig för att plocka isär det och efter ett inlägg på facebook så har jag nu gett bort det till en kollega som kommer att få det när hon kommer tillbaka till jobbet om en dryg vecka. Hon blev jätteglad och jag blev minst lika glad att det inte behöver ta upp plats här längre. (Tanken är att jag ska börja rensa ur här hemma, men det får bli ett annat inlägg.)