Hade bestämt mig för att inte läsa något annat innan min jul- & nyårsutmaning var slut, dvs efter imorgon, men så blev det förstås inte. Till mitt försvar kan sägas att jag inte gärna läser låneböcker när jag äter utan då hellre läser på läsplattan, så då fick det bli ett undantag. I det här fallet fick det bli en bok på mobilen. Bilden skärmdumpad från Storytel-appen.
Det här är den andra boken i serien (den första heter Bröllopsmord i Cornwall, ISBN: 9789150978988) och liksom i den första så verkar det kunna vara ”vem som helst” som är den skyldiga/skyldige, men det går ändå ganska fort att lista ut vem som har störst motiv.
Helt klart en läsvärd bok för den som gillar oblodiga mord i puttriga engelska byar. Lite som Morden i Midsomer, fast med en icke-polis som drivande i mordutredningen, dock något under radarn.
Om boken:Varför måste någon envisas med att bli mördad just under byns årliga kulturfestival? Jodie skulle ju äntligen få visa vad hon och hennes mat går för!
Jodie ”Nosey” Parker, före detta Londonpolis och numera ägare av en cateringfirma i Cornwall, hamnar återigen mitt i händelsernas centrum. I byn hon bor hålls den årliga festivalen och Jodie har fått uppdraget att laga maten. Med tanke på att hennes första uppdrag inte slutade som tänkt vill hon den här gången visa Cornwallborna vad hon går för. Men plötsligt utbryter tumult: en av besökarna har hittats mördad – och den huvudmisstänkte visar sig vara ingen mindre än hedersgästen själv, den uppskattade konstnären Duncan Stovall. Frågvis som få kan Jodie inte låta bli att lägga sig i – för hon om någon vet att saker sällan är vad de ser ut att vara.
Titel: Festivalmordet i Cornwall Författare: Fiona Leitch ISBN: 9789150980943 (danskt band) Serie: Del 2 i Mat och mord i Cornwall Utgivningsdatum: 2025-01-17 Förlag: HarperCollins Nordic Antal sidor: 272
Farväl till dem på land – Marjaneh Bakhtari (Novellix, ISBN: 9789175891552) Baksidestext: Innan de bar bort mammas kropp såg jag att en av fransarna på hennes sjal lossnade och trillade ner på marken och trots att farmor höll riktigt hårt i mig så lyckades jag springa dit och plocka upp fransen innan min farbror lyfte upp mig. Farmor höll mig hårt igen och sa att det var okej om jag ville gråta. Det var till och med bra om jag grät. Fast jag var inte ledsen. Jag var jätteglad över fransen i min hand. Och solen kunde bränna så mycket den ville i min nacke och försöka ta sig in i min näve.
Klippkort till helvetet – Erlend Loe (Piratförlaget, ISBN: 9789164209726) Baksidestext: Rakel är medelålders och nyligen frånskild efter att hennes före detta man har träffat en ny kvinna med ett pärlande skratt. Hon har tvingats lämna livet som villaperson och blivit en radhusmänniska. När hon ska gräva upp en rabatt i sin lilla trädgård upptäcker hon en lucka i marken. Genom luckan kommer man till en trappa som leder rätt ner i helvetet och Rakels liv att förändras för alltid.
I Klippkort till Helvetet lyfter Erlend frågor om gott och ont och meningen med livet på sitt säregna, naivistiska och alltid lika underhållande sätt. Boken fick ett varmt mottagande av både läsare och kritiker i hemlandet Norge.
Doggy Monday – Maria Sveland (Novellix, ISBN: 9789186847036) Baksidestext: Obehagskänslan rusade genom blodet och gjorde henne yr. Hon reste sig upp och vinglade till så att stolen välte med ett brak. Ellinor och Ingmar tittade förvånat upp från sina datorer. Något var fel. Hon visste det i djupet av sitt hjärta. Visste det i sitt kön som till hennes förvåning pulserade våldsamt. Uppfordrande och allvarligt, dunk dunk dunk.
Krysantemum – John Steinbeck (Novellix, ISBN: 9789175892856) Baksidestext: Den lilla roadstern skumpade fram på grusvägen längs floden, fick fåglarna att lyfta och kaninerna att hoppa in i buskaget. Två tranor flaxade tungt fram över pilarna och landade på flodbanken. Längre fram på vägen såg Elisa en mörk fläck. Hon förstod. Hon försökte att inte titta när de körde förbi, men blicken lydde henne inte.
Krysantemum utspelar sig i den dalgång längs floden Salinas där John Steinbeck föddes och växte upp, och som också blev till skådeplats för så många av hans noveller och romaner. Vackert, med lågmäld symbolik och stämningsfulla miljöbeskrivningar, tecknar författaren här bilden av Elisa, en ung bondhustru på 1930-talet. På gården i dalen vårdar hon med bestämda händer sina krysantemum, men växternas lena, livskraftiga beröring är inte ofarlig – Elisa förmår bara inte uttrycka den besvärliga längtan de väckt.
Lite krasslig, bara – Stephen King (Novellix, ISBN: 9789175892788) Baksidestext: ”Jag sa att vi troligen skulle hitta något i kylen som ligger och ruttnar, men jag vet att det måste vara värre än så. Det fattar nog alla med luktsinnet i behåll som bor på de där våningarna.” Han nickar bistert. ”De kommer att hitta en död råtta därinne, sanna mina ord. Mat stinker, men inte så där. Det är bara död som stinker på det viset.”
Om ditt undermedvetna försöker säga någonting till dig – skulle du förstå det? Eller snarare: Om ditt medvetna jag försöker tvinga dig ur en illusion, skulle du låta det hända trots att det innebar total katastrof? I den fenomenalt uppbyggda och ytterst obehagliga Lite krasslig, bara sugs vi in i Stephen Kings bisarra värld, där allt kan hända. Eller har det kanske redan hänt?
Rösten – Birgitta Stenberg (Novellix, ISBN: 9789175892580) Baksidestext: Den mörkblå kavajen bröts utåt i ett veck och hans lukt av rakvatten och fräsch renlighet sköljde över mig. Han var ytterst noggrant rakad och håret var klippt på millimetern. Antagligen tog han manikyr. Pedikyr? Det föreföll ligga inom möjligheternas gräns att ta reda på det. – Var fröken nöjd?
Hon, en ung arbetslös akademiker som ganska ensamt driver kvinnornas kamp träffar honom, en äldre prydlig professor som inskränkt föreläser om ett romantiserat Afrika. Deras vägar korsas mest av en slump och egentligen irriterar han henne. Men något med hans röst väcker hennes intresse. Attraherar henne. Utan att döma låter Birgitta Stenberg oss iaktta dessa två personers möte, som skaver för båda, och där könsroller och förväntningar gör var och en obekväm på sitt sätt.
La la land Det var med en snutt från den här filmen på något frågeprogram (På spåret?) under hösten och jag kom på att jag inte hade sett filmen. Det har jag nu. Det hade jag inte behövt göra. Inte den sämsta filmen, men långt ifrån den bästa.
Vaiana 2 Kanske är tecknad film mer min melodi? Har ju sett den första filmen x antal gånger, men så upptäckte jag på jobbet att det finns en tvåa också. Klart jag var tvungen att se den också. Jag gillade musiken bättre i den första filmen, men det kan ju också bero på att jag har sett den fler gånger och därför också hört låtarna fler gånger. För visst är det ofta så att första gången man hör en låt så säger den inte så värst mycket. Därmed inte sagt att jag tyckte att filmens handling var dålig. Det var den inte. Lika bra som den första tycker jag nog. Men jag är ju svag för Disney-filmer också – i alla fall de flesta.
