Hanterade den här boken på bibblan häromdagen och tyckte att den lät lite kul. Det var den inte. Ytterst märklig handling och inte ett dugg komisk som baksidestexten säger. Jag vet inte. Inget jag tänker rekommendera till någon, även om det inte känns som helt bortkastad tid att ha läst den. Kanske tur att boken bor på ett annat bibliotek till vardags så man inte blir påmind om den dagligen. Eller troligast är väl kanske att den inte kommer att mellanlanda hos oss nånsin igen.

En av recensionerna skriver att boken är en metafor både för dagens folksjukdom utbrändheten och för att underhållningsbranschen äter sina artister – ja, så kan man mycket väl se det. Men det ligger å andra sidan inte för mig att analysera de böcker jag läser för att hitta en dold mening. För mig är böcker underhållning, inget skolarbete…

Om boken: Lars Fureskär är Elkomikern, Skaras störste son.

Lars väljer tidigt en egen bana i livet. Inspirerad av Nikola Tesla, Thomas Edison och Luigi Galvani; Isadora Duncan, Buster Keaton och Charlie Chaplin smälter han samman vetenskap och underhållning till en enmansföreställning som världen aldrig tidigare har skådat. Genom att leda elektricitet genom kroppen kan han dansa, studsa och sväva över scenen i ett fyrverkeri av färger och explosioner. I kulisserna ständigt påpassad av sin storebror Lennart, som med oro får se sin bror bränna sönder hjärnan till ett svart nystan.

En komisk och samtidigt vemodig berättelse om ett brödrapar som går från genombrott till framgång till nederlag på ändlösa turnéer genom Sverige.

Titel: Elkomikern
Författare: Martin Luuk
ISBN: 9789127150584
Utgivningsdatum: 2019-05-04
Förlag: Natur & Kultur Allmänlitteratur
Antal sidor: 165