328 sidor lästa idag, 2866 kvar.

Mammalia – Ulrika Kärnborg (Novellix)
Baksidestext: Där kunde det ha tagit slut. ”Än sedan”, tänkte jag. ”Än sedan”. Jag kände mig tydligen inte särskilt berörd. Det gick ett par veckor utan något livstecken från Mona. En eftermiddag, strax efter redaktionsmötet på tidningen, ringde hon plötsligt igen. ”Hej”, sade hon, som vanligt utan att presentera sig. ”Har du saknat mig?”

Kitchen – Banana Yoshimoto (Tranan)
Baksidestext: Den föräldralösa Mikage står alldeles ensam i världen efter att hennes mormor dött. Inför begravningen får hon hjälp av den jämnårige Yuichi, som arbetar i mormoderns favoritblomsterbutik. Helt oväntat föreslår han att Mikage ska bo med honom och hans mamma Eriko, en transkvinna som driver nattklubb i Tokyo. Tveksam tackar hon ja och flyttar in på en soffa i deras kök rummet hon älskar mest i alla hem. Och samtidigt som den nya familjen tar form byggs en vacker och stämningsfull berättelse upp, ständigt med ett kök i närheten. Tills nya tragedier en dag står för dörren. Den japanska kultklassikern Kitchen från 1988 finner ständigt nya läsare världen över. Här presenteras den tillsammans med systernovellen Moonlight Shadow – två eleganta berättelser om kärlek och förlust vars skenbara enkelhet är ett konstgrepp av en mycket speciell författare.

För den som undrar så heter författaren egentligen Mahoko Yoshimoto, men hon tog pseudonymen Banana för att hon älskar bananblommor. En anledning så god som någon kan man tycka.

Den sista vägen – Rachel Korn (novellix)
Baksidestext: En höstdag 1942 tvingar den tyska ockupationsmakten alla judiska familjer i ett galizianskt getto att välja ut en familjemedlem till deportation. Väljer man inte ut en, måste alla gå. I Den sista vägen tvingar ett grymt ultimatum människan att begrunda en av existensens svåraste frågor: Vems liv är värt mest? De tittade på varandra, vem av dem skulle gå, gå dit, varifrån man aldrig återvände? Var och en genomfors av en plötslig känsla av främlingskap. Den ene såg redan den andre som offer. Den ene såg redan sin rival i den andre. Och vem skulle man välja ut, och vem skulle välja? Med vilket mått skulle man mäta, med vilken våg skulle man väga för att kunna bestämma vem som skulle behöva dö redan nu, och vem som förtjänade att fortsätta leva ännu ett tag?

Skulle du offra dig för att din familj skulle få leva eller skulle du hellre låta hela familjen dö inklusive dig själv? Självklart skulle du offra dig om du fick frågan en solig sommardag. Men hur skulle du känna om det verkligen gäller? På knappt 15 sidor ställs alltihop på sin spets.

Nattsidan – Joyce Carol Oates (Novellix)
Baksidestext: Även om Fru A. hade informerat oss i förväg om att vi inte skulle få bevittna några fysiska fenomen syntes ibland ljus som glimrade till i det släckta rummet, som de svagt pulserande ljus som eldflugor åstadkommer, och både Perry Moore och jag själv kände ekbordet vibrera under våra fingrar.

Du och jag mot världen – Zulmir Becevic (Novellix)
Baksidestext: Du hade bestämt dig för att plugga svenska hårdare än hårt för att inom en snar framtid bli färdig med brevet som du redan första dagen hade börjat skriva till Sveriges president. Du tänkte att ”Hej mister president” behövde kompletterad med information om pappa och dig, och om varför mamma och du hade kommit till Sverige, och kanske ett personligt löfte till presidenten om högsta betyg i alla ämnen. Det enda han behövde göra i utbyte var att få pappa att komma till dig.

Blomman – Suzanne Brøgger (Novellix)
Baksidestext: Jag vände om. Under en tyngd av bly. Jag smög bort längs trädgårdsgången och hela kroppen skakade av gråt därför att allt såg så omöjligt ut. Över att man inte ens kan säga något med blommor. Jag snyftade över omgivningens makt och hatade mig själv för det svek jag hånar alla andra för. Att inte kunna erkänna sig själv. Att inte kunna stiga in i en hiss, gå nerför en gång eller två och ge en blomma till en man som man älskar. Säg det med blommor! Så enkelt det kan vara, men ändå så svårt. För vad säger egentligen en kvinna när hon ger en blomma till en man? Till en man som inte alls vill ha någon växt utan själva kvinnan, fast i reviderad utgåva, med lämpliga strykningar på olämpliga ställen. Är det inte en direkt förolämpning? Men om man inte ens kan säga det med blommor, kan man säga det överhuvudtaget då?
Den inre kamp mellan egna ideal och samhällets förväntningar som beskrivs i Suzanne Brøggers novell från 1975 kunde lika gärna ha utspelats idag.