Vi brukar inte fira så värst mycket i vår familj. Oftast blir det bara en fika – precis som alla söndagar året om. Men i år blir det ännu mindre firande än vanligt eftersom mamma och pappa I är bortresta idag. Ett barnbarnsbarn ska döpas på annan ort så de har tagit en tur med husbilen. Det blir inte så ofta nuförtiden så det gäller för dem att passa på innan det är dags att sälja husbilen för gott.
Det får bli ett telefonsamtal under dagen så får vi ta fikat en annan gång – till exempel nästa söndag 🙂
Nu när det äntligen börjar bli lite varmt igen så kändes det som det var dags att äta sallad. Jo visst kan man äta sallad året runt, men det smakar alltid bättre med varm mat när det inte är så varmt ute.
Maken ville ha tonfisksallad, men det ville inte jag, så det fick bli skivad färdiglagad kyckling från Guldfågeln. Hade förstås varit godare om jag hade tillagat kycklingen själva, men det hade jag ingen lust med idag.
Vad var det i salladen då? * Romansallad – jag tycker att romansallad och liknande sorter är allra godast, smakar mer än tex isbergssallad, och har mer fibrer, så den är matigare. * Pyttesmå babyplommontomater – väldigt söta, både att titta på och att äta. * Gurka – skalad och ”urgröpt”. * Rödlök – tunnstrimlad. * Vindruvor – från Indien, tror det var första gången jag sett annat än från Sydafrika – de var helt magiskt goda och söta. * Majs – Gröna jättens, som jag tycker är allra godast. Det finns någon fryst sort hos grossisten som är riktigt god också, men då är det typ 3 kilospåsar. * Fetaost – eller i det här fallet var det salladsost, vilket oftast funkar lika bra. * Grillad kycklingfilé – se ovan. * Crunch – krossat fröknäcke som de bakar på vårt Ica Maxi. * Dressing – Findus salladsdressing blandat med Rydbergs mangoraja.
Maken ville inte ha matlåda så det blev lunch till två dagar åt mig. Lyxigt värre.
Efter dagens jobb så blev det tvårätters lunch på La Cucina.
Till förrätt blev det förstås toast skagen, det är aldrig fel. Förutom den vi gör själva så är detta en av de godaste toast skagen vi har ätit. Den allra godaste fick vi på Mastis för ”hundra år sen”, när pappa M stod i köket.
För mig blev det sen pasta limone, med både räkor och kräftstjärtar. Hade behövts lite mer salt – vilket var lättåtgärdat med hjälp av saltkaret på bordet – och lite mer citron, för det tyckte jag saknades helt. Hade klarat mig bra utan ruccolan också, det är definitivt ingen favorit, men blandade jag ihop det så den blev lite ljummen så blev det godare. Själva pastan var helt klart godkänd.
Det blev ingen efterrätt, även om jag tycker att deras tiramisu är helt okej, jag tror inte att C har provat den någon gång. Men det brukar jag bara ta när jag har valt två förrätter istället för förrätt + varmrätt, annars blir det för mycket mat. Även om det har hänt en och annan gång att jag käkat en full trerätters *haha*
Med lite god vilja kanske man kan kalla kålpudding och ugnsbakad sejfilé för surf (red meat) and turf (seafood = fisk & skaldjur). Gott var det oavsett. Och nåt var jag ju tvungen att skriva som rubrik 😉
Idag var jag och mamma med och sålde hantverk på Rotnäs gårdsbutiks vårmarknad. Efter att vi var med som försäljare en helg på deras julmarknad så tyckte vi det kunde vara roligt att vara med på vårmarknaden också, men den här gången blev det bara en dag istället för hela helgen.
Vi tyckte att vi fick en väldigt bra plats, med möjlighet att hänga upp sjalarna på väggen bakom bordet. Vi sålde för ungefär lika mycket som varje dag på julmarknaden, dvs något sämre än det brukar gå på andra ställen. Vet inte riktigt vad det beror på eftersom vi var de enda som sålde stickat och virkat och då borde det ha gått bättre. Men det gick ju inte heller dåligt, så vi är nöjda =)
Nästa tillfälle blir vårmarknaden i Grangärde 17 maj.
Har sålt på lokal hantverksmarknad idag. Med tanke på att det inte var så värst många besökare så sålde vi riktigt bra. Lite dåligt organiserat, men det kanske blir bättre nästa gång. Om det blir någon nästa gång. Vi tyckte att det var lite för lång tid, det var väldigt lugnt sista 1,5 timmen.
Mycket prat med bekanta människor blev det i alla fall och det är alltid trevligt. Förstås var mamma med – annars blir det ju inte Mamma & jag.
Det här var bara en del av det vi hade med oss, men detta var det viktigaste 😉
Blev hämtad av maken efteråt och vi åkte till favorit-thaien för lite lördagslyx. Jag valde Gaeng Panaeng, som är en av mina absoluta favoriter. Synd bara att man inte kan tåla sig så att maten kunde få svalna lite, mycket godare då.
Är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag, för det är Lottas födelsedag. Hurra, hurra, hurra!
Ja, så är det. Det är Lottas födelsedag idag. Inte för att jag kallas Lotta (längre), men man kan väl ha födelsedag på Lottas födelsedag ändå.
Det blev ingen frukost på sängen i morse. Mest för att vi inte brukar äta i sängen, men även för att vi egentligen inte firar födelsedagar i vårt hushåll. Det räcker liksom med ett grattis. Om man kommer ihåg, vilket inte alltid är fallet. Mest är det väl jag som inte kommer ihåg att gratta på morgonen, men det brukar komma under dagen.
Blev firad på jobbet däremot. Med både tårta, presenter och skönsång i form av en Findus födelsedagssång från Pannkakstårtan. Plus lite dans. Helt perfekt start på arbetsdagen. Så trevligt borde vi ha det oftare. Minst tre gånger om året. Precis som Findus. Och då menar jag förstås tre gånger per person. Typ varje vecka alltså.
Den som fyller jämnt får bestämma tårta och jag beställde Schwarzwaldtårta, för det tycker jag är så gott. Det är nog min absoluta favorit numera. När jag var yngre (läs: runt 90-talet) så var favoriten mockatårta och det skulle vara min dåvarande bästis pappa som skulle baka den för det var han bäst på. Nuförtiden är det knappt att vi hälsar på varandra – jag och dåvarande bästisen alltså, hennes pappa lever inte längre så honom är det svårt att hälsa på – när vi ytterst sällan råkar ses på någon av våra arbetsplatser. Trist eftersom vi var så nära under så många år. Men det är sånt som händer, man växer ifrån varann. Det lustiga i kråksången är väl att tårtan beställdes från dåvarande bästisens bageri – hon följde i sin pappas fotspår och blev bagare/konditor (eller vad hon nu vill titulera sig).
Vad fick jag då? kanske den nyfikne undrar. Önskemålet var ”något ätbart” så det blev te med en tillhörande tepåse-hållare i form av en liten söt snigel och en burk lokalproducerad honung. Och för att kollegorna vet att jag gillar att odla – eller att jag i alla fall gör mitt bästa – så fick jag en påse med ängsfröer och en kartong med fröbomber, vad det blir av de fröerna blir en överraskning för oss allihop. Ett presentkort att använda i lokala butiker blev grädden på moset.
Det är förresten en sanning med modifikation att jag inte kallas Lotta längre, eftersom en av våra ”stammisar” på jobbet helt plötsligt började kalla mig det en dag. Det är okej. För övrigt var det bara under gymnasietiden som jag gick med på att bli kallad Lotta. På högstadiet kallades jag AC, vilket jag avskydde, och ville inte bli kallad det på gymnasiet också. Då blev det Lotta. Nu kallas jag AC av de flesta på jobbet. Och det är helt okej. Jag har för övrigt fått berättat för mig att när jag var liten och mamma kallade mig Lotta så talade jag bestämt om för henne att: ”Jag heter inte Lotta-potta.” Så kan det va. Farmor tyckte att jag skulle heta Ulrika eftersom det var ett kungligt namn och för att min farfar kallade mig för sin prinsessa, fast han gick bort ett halvår innan jag föddes så han kunde egentligen inte veta att det faktiskt var en liten tjej på gång. Eller så visste han.
Nåja, födelsedag var det. Grattishälsningar i långa rader, både på sms, i telefonsamtal och på facebook blev det. Precis som det ska va. Till och med den jag trodde inte skulle gratta mig gjorde faktiskt det. Kors i taket.
