Kommer inte ihåg när jag pusslade senast. Lite tråkigt egentligen, att jag inte har gjort det oftare, eftersom jag tycker att det är väldigt roligt.
Just det här pusslet var dock inte så väldigt roligt. Jag gillar verkligen inte bitar med märkliga former, även om det till viss del är förståeligt i det här fallet. Svårt att göra ett icke-rektangulärt pussel med enbart klassiska pusselbitar. Men ändå. Att bilden som var med i kartongen hade helt fel nyans gjorde inte saken lättare.
Fast förbaskat snyggt ändå, det måste sägas. Hade nog tänkt att jag skulle montera och sätta upp någonstans – kanske på jobbet? – men insåg att det inte kommer att hända inom en snar framtid och jag tänker definitivt inte lägga pusslet en gång till för att montera längre fram. Såå, jag bestämde mig för att plocka isär det och efter ett inlägg på facebook så har jag nu gett bort det till en kollega som kommer att få det när hon kommer tillbaka till jobbet om en dryg vecka. Hon blev jätteglad och jag blev minst lika glad att det inte behöver ta upp plats här längre. (Tanken är att jag ska börja rensa ur här hemma, men det får bli ett annat inlägg.)
Mammalia – Ulrika Kärnborg (Novellix) Baksidestext: Där kunde det ha tagit slut. ”Än sedan”, tänkte jag. ”Än sedan”. Jag kände mig tydligen inte särskilt berörd. Det gick ett par veckor utan något livstecken från Mona. En eftermiddag, strax efter redaktionsmötet på tidningen, ringde hon plötsligt igen. ”Hej”, sade hon, som vanligt utan att presentera sig. ”Har du saknat mig?”
Kitchen – Banana Yoshimoto (Tranan) Baksidestext: Den föräldralösa Mikage står alldeles ensam i världen efter att hennes mormor dött. Inför begravningen får hon hjälp av den jämnårige Yuichi, som arbetar i mormoderns favoritblomsterbutik. Helt oväntat föreslår han att Mikage ska bo med honom och hans mamma Eriko, en transkvinna som driver nattklubb i Tokyo. Tveksam tackar hon ja och flyttar in på en soffa i deras kök rummet hon älskar mest i alla hem. Och samtidigt som den nya familjen tar form byggs en vacker och stämningsfull berättelse upp, ständigt med ett kök i närheten. Tills nya tragedier en dag står för dörren. Den japanska kultklassikern Kitchen från 1988 finner ständigt nya läsare världen över. Här presenteras den tillsammans med systernovellen Moonlight Shadow – två eleganta berättelser om kärlek och förlust vars skenbara enkelhet är ett konstgrepp av en mycket speciell författare.
För den som undrar så heter författaren egentligen Mahoko Yoshimoto, men hon tog pseudonymen Banana för att hon älskar bananblommor. En anledning så god som någon kan man tycka.
Den sista vägen – Rachel Korn (novellix) Baksidestext: En höstdag 1942 tvingar den tyska ockupationsmakten alla judiska familjer i ett galizianskt getto att välja ut en familjemedlem till deportation. Väljer man inte ut en, måste alla gå. I Den sista vägen tvingar ett grymt ultimatum människan att begrunda en av existensens svåraste frågor: Vems liv är värt mest?De tittade på varandra, vem av dem skulle gå, gå dit, varifrån man aldrig återvände? Var och en genomfors av en plötslig känsla av främlingskap. Den ene såg redan den andre som offer. Den ene såg redan sin rival i den andre. Och vem skulle man välja ut, och vem skulle välja? Med vilket mått skulle man mäta, med vilken våg skulle man väga för att kunna bestämma vem som skulle behöva dö redan nu, och vem som förtjänade att fortsätta leva ännu ett tag?
Skulle du offra dig för att din familj skulle få leva eller skulle du hellre låta hela familjen dö inklusive dig själv? Självklart skulle du offra dig om du fick frågan en solig sommardag. Men hur skulle du känna om det verkligen gäller? På knappt 15 sidor ställs alltihop på sin spets.
Nattsidan – Joyce Carol Oates (Novellix) Baksidestext: Även om Fru A. hade informerat oss i förväg om att vi inte skulle få bevittna några fysiska fenomen syntes ibland ljus som glimrade till i det släckta rummet, som de svagt pulserande ljus som eldflugor åstadkommer, och både Perry Moore och jag själv kände ekbordet vibrera under våra fingrar.
Du och jag mot världen – Zulmir Becevic (Novellix) Baksidestext: Du hade bestämt dig för att plugga svenska hårdare än hårt för att inom en snar framtid bli färdig med brevet som du redan första dagen hade börjat skriva till Sveriges president. Du tänkte att ”Hej mister president” behövde kompletterad med information om pappa och dig, och om varför mamma och du hade kommit till Sverige, och kanske ett personligt löfte till presidenten om högsta betyg i alla ämnen. Det enda han behövde göra i utbyte var att få pappa att komma till dig.
Blomman – Suzanne Brøgger (Novellix) Baksidestext: Jag vände om. Under en tyngd av bly. Jag smög bort längs trädgårdsgången och hela kroppen skakade av gråt därför att allt såg så omöjligt ut. Över att man inte ens kan säga något med blommor. Jag snyftade över omgivningens makt och hatade mig själv för det svek jag hånar alla andra för. Att inte kunna erkänna sig själv. Att inte kunna stiga in i en hiss, gå nerför en gång eller två och ge en blomma till en man som man älskar.Säg det med blommor! Så enkelt det kan vara, men ändå så svårt. För vad säger egentligen en kvinna när hon ger en blomma till en man? Till en man som inte alls vill ha någon växt utan själva kvinnan, fast i reviderad utgåva, med lämpliga strykningar på olämpliga ställen. Är det inte en direkt förolämpning? Men om man inte ens kan säga det med blommor, kan man säga det överhuvudtaget då? Den inre kamp mellan egna ideal och samhällets förväntningar som beskrivs i Suzanne Brøggers novell från 1975 kunde lika gärna ha utspelats idag.
När maken frågar om vi ska ut och gå, med förhoppningen att jag ska säga nej, så är det extra roligt att säga ja. Jag föreslog att vi skulle gå till Ica för att köpa rödbetssallad eftersom han tyckte det var synd att vi glömde det när vi veckohandlade på förmiddagen. Förslaget togs väl emot lite sådär eftersom vi redan börjat gå åt andra hållet, men så fick det bli. Passade på att köpa lite snacks, eftersom vi hade glömt det också när vi var på maxi.
Idag blev det bara en enda bok läst, men å andra sidan var den på 293 sidor. 3194 sidor kvar att läsa.
Katt på recept – Syou Ishida (Nona) Baksidestext: På femte våningen i ett gammalt hus i slutet av en gränd ligger Kokorokliniken, en mottagning för vilsna själar. Vägen dit är bara öppen för dem som verkligen behöver hjälp. Den mystiska kliniken erbjuder en särskild behandling: de skriver ut katter på recept. Patienterna blir oftast förvånade, men om de följer receptet så genomgår de omvälvande förändringar i livet vägledda av de lekfulla, empatiska och ibland något utmanande katterna.
Livets stråle – Michail Bulgakov (Novellix) Baksidestext: Privatdocent Ivanov stod som förstenad, närmast tillintetgjord: hur kunde väl han, Ivanov, ha missat att lägga märke till en sådan simpel sak, som den där smala strålen! Och detta var ju i sanning någonting ohyggligt! Ja, titta bara … Herregud, Vladimir Ipatievitj! utbrast Ivanov förskräckt med ögat tryckt mot okularet. Vad är det som pågår? De växer ju framför ögonen på mig … Herregud …! Jag studerar dem för tredje dagen i rad nu, sade Persikov och myste.
Skammen – Annie Ernaux (Norstedts) Baksidestext: ”Tidigt på eftermiddagen, en junisöndag, försökte min far döda min mor.” Annie Ernaux är tolv år när hon blir vittne till att hennes far försöker slå ihjäl hennes mor.Osentimentalt och självutlämnande återskapar hon runt denna våldsscen den värld som var hennes 1953. Ju mer Ernaux dyker ner i historien, desto mer begriper hon vilket spänningsfält föräldrarna levde i, där önskan om social framgång och skammen över var de kommer ifrån tydliggörs. Samtidigt skildrar Ernaux sin egen skam och strävan efter att slippa undan konventionerna hon vuxit upp med och i stället följa sin längtan efter ett helt annat liv än föräldrarna.
Väderlekar – Alexandra Kleeman (Vide förlag) Baksidestext: ”Utanför fönstret har jag sett barn leka i snön, till synes omedvetna om att den består av kristaller och att varje flinga är ömtålig och omöjlig att återskapa. Jag har sett snön smälta i deras händer, men aldrig känt den smälta i mina egna.” Hur beskriver man världen instängd bakom femton centimeter tjockt plexiglas? Vad gör man när man vaknar ensam om natten i ett hus som känns mindre och mindre bebott? Och hur kan en pappa kontrollera vädret när han inte ens kan kontrollera sig själv? I långnovellen Väderlekar utforskar Alexandra Kleeman inre och yttre väder med ett språk lika uppfinningsrikt som familjen hon skildrar.
Friskytten – August Apel (Hastur förlag) Baksidestext: ”Nu stod han vid vägskälet. Trollkretsen var dragen, skallarna och benknotorna låg där i en ring. Månen dolde sig alltmer bakom molnen och lät de dystert brinnande kolbitarna, som vinden då och då lät glöda till, ensamma lysa på det nattliga dådet. Långt borta slog ett tornur det tredje kvartersslaget; Wilhelm placerade gjutskopan på kolbitarna och lade in blyet tillsammans med tre kulor som redan tidigare träffat sina mål, för denna sed bland friskyttar mindes han från sina läroår. Skogen började fyllas av nattens liv. Då och då flaxade ugglor, fladdermöss och andra ljusskygga nattflygare upp, bländade av ljuset. De föll ner från sina grenar och satte sig runt trollkretsen, där de dovt kraxande verkade föra obegripliga samtal med dödskallarna. De blev fler och fler och bland dem ilade dimmiga gestalter omkring som molnstrimmor som ibland såg ut som djur, ibland som människor.”
Epifanier – James Joyce (Ellerströms) Baksidestext: Epifanier, uppenbarelser, kallade James Joyce en svit korta texter han skev som ung man. De består av prosalyriska bilder, korta dramatiska scener och drömskildringar. Innehållet är självbiografiskt, ofta vassa iakttagelser från sällskapslivet i Dublin. Under vardagsytan skymtar de stora livssammanhangen fram i hastiga glimtar. Epifanierna var tänkte att bilda en egen bok; i stället utnyttjade Joyce ett antal av dem i sina verk, främst Ett porträtt av konstnären som ung. Detta är den första utgåvan på svenska, en fascinerande pusselbit i Joyces verk.
Banvaktare Thiel – Gerhart Hauptmann (Hastur förlag) Baksidestext: Thiel är en enkel och rättskaffens man; hans vardag består mest av familjeliv, samvetsgrant utförda arbetsuppgifter vid järnvägen och kyrkobesök. När hans första hustru dör, gifter han om sig med den härsklystna och grälsjuka Lene, som utövar en förblindande sexuell lockelse på honom. En ohejdbar process tar vid och han bryts steg för steg ned; allt når sin kulmen då något fasansfullt inträffar i närheten av banvaktarstugan. Det är en gastkramande historia som dukas upp inför läsarens ögon och det är svårt att frigöra sig från intrycken efteråt. Kanske är Banvaktare Thiel (1888), trots det lilla formatet och trots att novellen var bland det allra första Hauptmann skrev, höjdpunkten i hans verk. Gerhart Hauptmann (1862–1946) tilldelades 1912 Nobelpriset i litteratur.
Blev omelett med räkstuvning för omväxlings skull – eller rättare sagt dillstuvning och räkor eftersom vi inte ville stoppa räkorna i stuvningen utan la dem ovanpå. Helt okej, men jag måste nog ändå säga att jag föredrar svampstuvning.
Spricktand – Tanya Tagaq (Tranan) Baksidestext: En inuitflicka växer upp i en liten arktisk stad i nordligaste Kanada på sjuttio- och åttiotalet. Från tidig ålder känner hon en magnetisk dragning till tundran och djuren som omger henne. Naturen blir en tillflykt från tristessen, våldet och alkoholmissbruket som präglar bygden – och när den börjar kalla på henne bestämmer hon sig för att svara. Spricktand är en nyskapande och omstörtande roman som blandar memoar, fiktion, poesi och inuitisk mytologi. Tanya Tagaq utforskar en värld där gränserna mellan gott och ont, djur och människa, offer och förövare, verkligt och inbillat suddas ut, men där kärlekens kraft består.
Mina dagar i Morisakis bokhandel – Satoshi Yagisawa (Nona) Baksidestext: I en liten gränd i Tokyos stora bokdistrikt Jimbocho gömmer sig ett paradis för bokälskare: Morisakis bokhandel. Den drivs av Takakos excentriska morbror Satoru. När Takako oväntat förlorar både sin pojkvän och sitt jobb tackar hon motvilligt ja till Satorus erbjudande om att flytta in i det lilla rummet ovanpå bokhandeln. Hon har aldrig varit intresserad av att läsa och har till en början inte alls någon lust att bo där, men så småningom finner hon tröst både i böckerna och hos flera nya vänner i området. Men just när Takako börjar känna glädje igen gör det förflutna sig påmint, och samtidigt tar Satorus tillvaro en överraskande vändning. Tillsammans försöker de hantera sina sorger och hitta vägar framåt med hjälp av lärdomarna från böckerna som omger dem.
När julen inte ser ut som vanligt så ser inte heller julmaten ut som vanligt. Eller åtminstone inte riktigt som vanligt.
Vi var inte så många i år, så det blev inte heller så många olika saker på julbordet. Främst saknade jag grönkålspajen – som jag hade lovat att fixa i år men glömde bort – och omelett – som mamma skulle ha fixat men inte orkade. Så kan det bli. Maken gjorde i alla fall frestelse och brorsan hade köpt sill.
Godismängden blev inte lika överdriven som vanligt heller, men egentligen alldeles för mycket med tanke på pappa I:s höga blodsockernivåer. Förhoppningsvis låter han bli att äta för mycket.
Molnen skingrades och solen kom fram en stund innan den gick ner.
